Ungefär vid denna tidpunkt förra året så flyttade jag från Uppsala till Bryssel. Idag var jag i Uppsala för att hälsa på en kompis och medan jag promenerar på gatorna inne i centrala Uppsala, längs med ån, så känns det som en evighet sedan jag bodde där. Det mesta är sig likt. Mitt gym som jag brukade gå till finns kvar, cyklisterna har inte försvunnit och de fik som jag brukade gå till var fortfarande där och sålde fortfarande kaffe för alldeles för många kroner men ändå känns det som att det verkligen har gått en väldigt lång tid sedan jag faktiskt bodde där.
Kanske är det jag som har förändrat mest medan Uppsala har fortsatt på samma vis. Uppsala är ändå Uppsala, en stad full med historia och traditioner. Men medan jag går där (i ösregnet), passerar skyltfönster och undviker att bli påkörd av cyklister som kör överallt (trottoarer, cykelbana, väg - you name it), så känner jag verkligen ingen saknad. Jo, jag saknar mina vänner som fortfarande bor i Uppsala men själva staden? Nej, Uppsala var aldrig min stad. Precis samma känsla hade jag när jag flyttade från Bradford (England) och när jag tog mina väskor och lämnade Bryssel. Men då är frågan, vilken stad är "min"? Vart hör jag hemma? Ja, den som ändå visste...
Reflektioner,
Uppsala,,
