Vänner för livet?

0kommentarer

 
Något som man tyvärr får erfara och inse när man flyttar, inte bara utomlands utan kanske även till en annan stad, är vilka som verkligen är ens vänner. Alla säger att man ska hålla kontakten när man flyttar men vilka menar det verkligen? 
 
Första gången som jag flyttade utomlands så försökte jag hålla kontakten med mina gamla kompisar från gymnasiet väldigt mycket. Jag skrev meddelanden - inget svar tillbaka. Jag sms:ade och skrev till dem så fort jag var tillbaka på besök i Sverige och ville träffas men de var upptagna, hade inte tid osv. Någon enstaka fika blev det. Men det var väldigt sällan som de hörde av sig till mig. Varken för att fråga hur jag mådde, vad jag gjorde eller när jag kommer till Sverige igen. Tydligt blev det att jag kom väldigt långt ner på deras prioriteringslista fast det hade gått månader sedan sist vi sågs. Efter något år kom jag tyvärr till den insikten att det krävs två för att dansa tango - även när det gäller vänskap. För det spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig för att hålla kontakten med mina vänner, om de inte försöker hålla kontakten också. Detta är ingen rolig sak att inse och erfara. Man vill ju gärna tro att man ska ha sina vänner för livet.
 
Men samtidigt så är det nu man verkligen inser och förstår vilka som är ens nära vänner, och kanske de som verkligen ska se till att behålla. De vänner som hör av sig lite då och då för att kolla läget. De som "kräver" att man ses för en fika innan man lämnar landet, skickar meddelanden om att de vill skypa någon dag eller som blir jätteglada när man sms:ar och skriver att man är hemma och vill ses. Det är vänskap som verkligen betyder något. 
Reflektioner,

Kommentera

Publiceras ej